Författare: tanjaaxelssonbarklind

Jag är nu inne på nästa delkurs av min utbildning såsom rubriken förtäljer. Hittills har jag nästan enbart ritat förhand och börjar bli ganska varm i kläderna på det om jag får säga det själv. Jag har funderat på för- och nackdelar med det gentemot att göra det i SketchUp och har landat i att det har varit väldigt nyttigt att först göra det förhand för att få en förståelse om hur man ska tänka kring skala, måttsättningar etc. Nackdelen är att jag nu när jag gör det via datorn, förstår vilken tid jag lagt på att göra det förhand och att jag förstår att det kanske inte är helt gångbart att enbart göra det rent professionellt.

Hursomhelst tänker jag att det ena inte behöver utesluta det andra utan jag kan använda mig av båda metoderna parallellt vid behov. Jag känner nämligen att det ligger mycket känsla i rita för hand och låta processen ta sin tid. Det blir även ett sätt att utrycka sig konstnärligt på, vilket jag i för sig inte har så mycket talang för på pappret. Men jag har hittat min nivå där det ändå blir estetiskt tilltalande utan att vara för komplicerat. Som kund tänker jag att detta tillsammans med kunskap och tydlighet ändå är viktigast.

Oavsett är det verkligen roligt att utmana mig själv och lära mig något nytt. Just SketchUp är något jag bävat lite inför då jag brukar vara vara lite långsam med att förstå hur sådana program fungerar. Nu kan jag verkligen se hur användbart det kommer vara i arbetet både i presentationen inför kunden och i min egen process.

Då var två heldagar med workshops i mätteknik och utsättning avklarade. Ämnet kanske låter lite tråkigt och det gjorde det även för mig, men gud vad det har varit lärorikt, utmanande och roligt. Jag kan tänka mig att det känns just på detta sättet eftersom jag så tydligt kan se hur jag rent praktiskt ska kunna använda mig av det jag lärt mig.

Så vad innehöll då dessa dagarna? Jo, vi har rent praktiskt fått öva på att mäta upp avstånd, höjder och designa och rita upp nya höjder i form av bl.a. terrasseringar samt en altan. Nedan finns några bilder på de olika mätutrustningarna vi använda oss av föra att utföra allt detta.

Det praktiska vi gjorde mynnade dag nummer två ut i ett grupparbete, där en modell av det vi ritat och mätt ut, skulle byggas.. Det var riktigt roligt och kände lite som när man var barn, förutom att allt skulle vara skalenligt och funktionellt i sin utformning. Och helt ärligt, hur snyggt blev det inte? Och betydligt mer visuellt tilltalande och tydligare än enbart en ritning.

Utgångsläget var husen (träklossarna) samt trädet (en hög ek). I den nya designen finns en rund bänk runt trädet samt stödmurar vilka symboliseras av stenarna och ligger i nivå med gräsmattan och som har till uppgift att skapa plana ytor i olika höjder. Stödmurarna ramar tillsammans med en formklippt häck, delvis in altanen där markmaterialet är marksten.

Altanen är uppdelad i en öppen del och en del med en pergola med blåregn. En vattenspegel längs ena sidan av uteplatsen bryter effektfullt av mot gräsmattan och trappor finns både upp till altanen och mellan gräsmattorna. Infällda odlingslådor intill trappen bidrar med grönska. 

I övrigt gränsar buskage av mot gatan med städsegröna träd för grönska och delvis insynsskydd året runt.

Jag tog mig hem från dessa dagar med en god känsla i magen med allt jag lärt mig som kommer hjälpa mig att bli en bra trädgårdsarkitekt.

Äntligen kom det ordentligt med regn efter en torr start på våren. Luften är fylld med mjuka dofter av blommor och grönska och allt känns med ens lite friskare och grönare i naturen. Hittills har jag fått vattna en hel del växter i trädgården just p.g.a. att det varit så torrt och då känns regnet extra fint och välbehövligt.

Under helgen har det hänt mycket i trädgården där knoppar har börjat övergå till blad. Titta bara på mina underbara japanska lönnar, varav den ovan är störst och kommer från pappas trädgård – en japansk blodlönn (Acer palmatum ‘Atropurpureum’). Just denna är jag extra tacksam för att den trivs, då jag fick ta över den när pappa gick bort för ett par år sedan. Han ville redan innan han dog, att jag skulle ha den i min trädgård och jag hittade ett optimalt läge där den har ett bra vindskydd och får en del skydd av en uppstammad hassel mot den starkaste solen. Den har även fått inspirera min logga till företaget som en nära vän till mig har gjort.

Japansk lönn nummer två är mindre och inköpt förra året. Här har jag slarvat och inte sparat växtetiketten och jag kommer inte på sortnamnet just nu, men visst är den vacker?

Den tredje och sista är en flikbladig japansk lönn som går under sortnamnet ‘Emerald Lace’. Den kommer dock inte riktigt till sin rätt på bilden som blev lite suddig. Jag får helt enkelt se till att anstränga mig lite mer när jag tar bilder. Jag ser även att den kalla vintern har ställt till det för den på dess vänstra sida där den inte mår helt hundra, men det finns i alla fall knoppar på den. Japanska lönnar lönnar är ju tyvärr ganska ömtåliga prydnadsbuskar i det svenska klimatet och man behöver verkligen se till att den är placerad på rätt plats och är härdig för zonen man bor i.

Jag var precis ute i trädgården för att titta efter om Plymspirean (Aruncus dioicus), jag planterade förra året har börjat titta upp. Det hade den! Jag var rädd att jag i min iver att rensa ogräs i tid, hade råkat rensa bort den då jag inte har sett hur den ser ut när den väl börjar komma upp igen.

Tack och lov för Google alltså.

På tal om att rensa ogräs och att lära sig skilja på ogräs, vilket i sig inte är en kategori i sig, utan det ligger snarare i betraktarens ögon vad som är ogräs eller ej. Ogräs är även ofta en växt som tar för sig som t.ex. kirskål som kan bilda rikliga bestånd. Jag tänker hur som helst att det kanske inte alltid är så enkelt att veta vad som ”ska” rensas bort eller ej, särskilt inte om det är ens första trädgård. Så var det i alla fall för mig som fram tills för 5 år sedan, alltid har bott i lägenhet.

Mitt tips till er, är förutom att såklart själva läsa på om hur man kan identifiera och rensa de olika ogräsen, är att vid osäkerhet, antingen vänta och se vad som kommer upp, alternativt att gräva upp själva växten och placera den i en kruka för att se vad som kommer upp. Annars är det lätthänt att rensa bort skatter där plantan, för personen i fråga, antingen kan vara en okänd och önskad växt eller en självsådd växt. För att kunna se vad det är för växt när den är så liten behöver man lära sig hur de första bladen ser ut på växten för att inte råka rensa bort den. Så, sök kunskap och eller fråga någon vän/granne som vet.

I fredags var jag ute i det otroligt vackra och varma vädret, iklädd hängselarbetsbyxor för både komfort och funktion. De är köpte på Jula och är verkligen helt bruna så jag ser lite ut som en mänsklig bajskorv men det är det värt.

Jag hann i varje fall med en hel del. Flytt av växter som inte kommer till sin rätt mellan rabatterna, ogräsrensning, fylla igen gropar i gräsmattan samt att få ner några mindre träd/buskar i krukor. På bilden ovan syns delar av surjordsrabatten som fortfarande är ung och den har fått några centimeter av flis/ barr från ett lärkträd som togs ner för ett par år sedan. Flisen sänker PH-värdet i rabatten på sikt och hjälper till att bibehålla fukten, vilket är toppen för just en surjordsrabatt. Och väldigt snyggt också!

Ett prydnadsträd som jag har i kruka p.g.a. att den skjuter rotskott (om än förre än den rena sorten) är Rönnsumak ‘Tiger eyes’. Den var magiskt vacker förra året, särskilt under hösten med sina flammande färger. Tyvärr hade jag placerat den i ett aningen för blåsigt läge så alla sidogrenar knäcktes. Om ni tittar på bilden ovan så ser det ändå ut som att det finns liv i den. Nu är den placerad på en mer skyddad plats. Så det är bara att ge den optimala förutsättningar och vänta och se.

Ett sötkörsbär fick också hamna i en kruka i väntan på sin slutliga plats. Den är förresten ett utmärkt exempel på min impulsiva natur, men jag ska se till att hitta en bra plats även till den. Den är självfertil och behöver således ingen kompis för att få bär.

På tal om bär så är det något vi har väldigt mycket av i trädgårdslandet men inga fruktträd då vi på sikt ska byta staket (som är från 60-talet och har sett sina bästa dagar) och jämna ut höjdskillnaden, precis intill trädgårdslandet. Tanken är att vi i samband med detta ska utöka trädgårdslandet och fixa till underlaget bättre då det tar mycket tid i anspråk att rensa ogräs som har växt sig igenom markduken. Ett spännande men omfattande projekt som får skjutas på framtiden med några år. Det finns mer bråskande saker som måste gå före.

Huha! Detta var ju dödande nervöst! Men nu är ansökan om att få starta upp en enskild firma som trädgårdsarkitekt inskickad till Skatteverket. Jag har haft ett utkast till ärendet sparat i flera veckor där jag har lagt till, tagit bort och haft för mig till och från men inte kommit vidare med då det känns som ett så stort steg. Idag kom jag till en punkt där det helt enkelt handlar om att acceptera att det är okej att känna alla dessa känslor och att det bara är att göra det ändå.

Det tog inte särskilt långt tid efter detta beslut innan ansökan var komplett. Vilken lättnad det är att den är inskickad och att det nu bara är att invänta Skatteverkets beslut.

Jag har aldrig varit särskilt tålmodig av mig och det är ju en helt ny bransch att ta mig in i då jag som bekant tidigare har arbetat som socionom och då alltid varit anställd. Men jag ska försöka landa i känslan att det är okej att det känns läskigt och helt enkelt ta steg för steg i all den administration som finns kvar med företagskonto, bokföringsprodram etc. Administration brukar jag vara duktig på och att arbeta som trädgårdsarkitekt är ju faktiskt vad jag vill göra och hoppas kunna försörja mig på längre fram.

Således… heja mig!

Under påskens röda dagar samt helg, har jag och min man passat på att greja här hemma då min mamma varit här och tagit hand om vår dotter. Så underbart det känns att få så pass mycket obruten tid till att ta rätt på saker som annars är svårt att hinna med.. Man är inte bortskämd med det!

Hursomhelst har vi kunnat beta av många saker på listan och även saker som tillkommit längs vägen. Jag har även fått möjlighet till att klippa ner perenner, rensa ogräs och tänka om kring vissa planteringar. Jag lär mig ju så otroligt mycket under min utbildning så det känns svårt att låta bli att ”göra om” när ny kunskap och inspiration kommer.

Rabatten ovan är en bild på ett av dessa ”omtänk”. Jag vet att den inte ser särskilt rolig ut just nu men tro mig när jag säger det – den kommer att bli vacker längre fram på säsongen. Rabatten är placerad på en outnyttjad gräsyta i ett soligt läge där jorden är väldränerad men går mot det torra hållet. Växterna är valda utifrån denna ståndort. Till höger är en rödbladig perukbuske (Cotinus coggygria ‘Lilla’), planterad. Den kommer att hålla sig ganska liten för att vara en perukbuske (slutmått: cirka 1 meter i både höjd och bredd).

Till vänster finns en dvärgsort av rysk martorn (Eryngium planum ‘Blue Hobbit’) som jag fick med på köpet när jag beställde andra växter från Hortogreen.se (bilden är lånad därifrån). Jag är en sucker för gratisgrejer.. . Och just denna växt hade jag faktiskt funderat på tidigare, lustigt hur det kan bli va? Hur som helst kommer den att få formen av ett klot där hela plantan har blåskimrande nyanser och den blir inte högre än 30 cm.

Runt den stora stenen och längs övre delen av den vänstra delen av rabatten har jag delat på mina välvuxna plantor av den klassiska kärleksörten (Hylotelephium ’Herbstfreude’). Det är verkligen en otroligt användbar perenn tycker jag. Lätt att sköta om och att dela för att få fler plantor och vacker långt in på hösten med sina stora, rosa blommor. och friska gröna bladverk

Marktäckaren är lammöron (Stachys byzantina ’Silver Carpet’) där just denna sort inte blommar. För min del är det klockrent då det är de silvervita bladen jag vill åt för att täcka bar jord och få masseffekt.

Det ska bli kul att se hur rabatten ser ut längre fram under säsongen. Jag ska försöka komma ihåg att visa det här på bloggen. Alltid roligt med före-och efterbilder.

I vår trädgård finns det en mängd olika lökväxter som blommar under våren och framåt, bland annat vintergäck, krokus, påsk- och pingstliljor, pärlhyacinter och scilla. En hel del av dessa fanns turligt nog här redan när vi flyttade hit och somliga har jag köpt själv. Man kan inte ha för många vårlökar tycker jag.

Men det handlar inte bara om att köpa och plantera dessa lökar utan de måste även tas om hand för att fortsätta blomma allteftersom åren går. De bildar nämligen så kallade sidolökar och efter ett antal år börjar de konkurrera med varandra om både näring och vatten och det är då blomningen kan påverkas. Förra året delade jag på en stor mängd påskliljor där det bara var själva blasten som kom upp. Det ska bli spännande att se resultatet nästa vår.

Idag var det då dags för snödropparna där jag drömmer om att få en hel mata med dem. De har varken gödslats eller delats under de 5 år vi bott här och antagligen inte innan dess heller. De har snart blommat färdigt för denna säsong så det är en lämplig tidpunkt att ta tag i detta nu.

Hur gick jag då tillväga? Jo, jag började med att gräva upp tuva för tuva för att sedan försiktigt dela på själva lökarna.

Jag planterade dem på samma djup som tidigare (5-10 cm) i grupper om 3-5 lökar och myllade ner benmjöl i botten av lökarna som jag blandade ut med kompostjord (långtidsverkande gödsel som ger en rikligare blomning nästa vår).

Efter det vattnade jag. Förvånansvärt enkelt var det och ett utmärkt sätt att få gratisplantor!

Uppdatering. Ja, en sak har jag lärt mig nu. Jag ska inte vara ”effektiv” och skriva ett utkast till inlägget innan jag har gjort det jag skrivit om. Jag trodde på allvar att hela proceduren skulle gå ganska snabbt, men jag hade uppenbarligen glömt hur det var när jag gjorde samma sak med en del av påskliljorna föregående vår. O Ä N D L I G T många lökar i en tuva var det då! Samma sak var det med snödropparna, bara det att själva lökarna rent storleksmässigt var mindre. Tack och lov grävde jag inte upp alla tuvorna utan bara de största. Varje tuva snödroppar hade cirka 50-60 lökar. Huha.

Jag vet dock att jag kommer tacka mig själv nästa vår men herregud vilken tid det tog att få ner alla i jorden igen inklusive gödsel och vattning. Men nu är det gjort i alla fall även om det i bilden nedan ser ut som att något djur grävt i gräsmattan.

Idag lämnade jag med en god känsla in examinationsuppgiften på en delkurs om trädgårdsdesign som affärsidé. Det har varit en otroligt intressant och lärorik kurs där jag gång på gång tvingats ifrågasätta och fundera över hur jag ska få ett företag att gå runt. Jag ska nu ta tag i att ansöka om en enskild firma för att kunna jobba vidare parallellt med studierna. Då det är en ”ung” marknad har jag kommit fram till att det är viktigt att inte bara fokusera på studierna som jag först tänkt, utan att redan nu ta tag i själva marknadsföringen och att skapa trädgårdar åt kunder. Hittills har jag haft två projekt och ett eventuellt tredje väntar. Spännande!

Men tillbaka till studierna. Nu har jag gått vidare till nästa delkurs som handlar om ritningsläsning och mätteknik. Detta är två områden som känns otoligt intressanta och som jag definitivt behöver mer kunskap kring. Jag har aldrig uppskattat att studera så mycket som jag gör nu även om jag aldrig har haft svårt för skolan, så har det sällan känns särskilt givande. Det känns som ett bevis på att jag håller på att ta mig in i rätt bransch.

Helgen har spenderats med min underbara man på en gård i Kivik tillsammans med andra kursdeltagare. Det har varit en väldigt annorlunda, lärorik och helt ärligt ganska intensiv retreat. Temat var nystart med alltifrån yoga och mindfullness till naturupplevelser med människans koppling till naturen samt olika ceremonier. Maten tillagades på plats och var vegansk, näringsrik och otroligt god. Jag hade inga särskilda förväntning utan kände mer att det skulle vara skönt att få en paus från vardagen som stundtals kan vara ganska utmattande. Därför är jag glad över att jag fick med mig så mycket från helgen, även om jag känner mig tröttare än när jag kom dit. Kanske är det ett tecken på att något har hänt i kropp och sinne? Jag tror och hoppas i alla fall det.

Vädret visade sig från sin bästa sida med soliga och vindstilla dagar och kalla men stjärnklara kvällar. Nedan följer ett urval av bilder från Stenhuvud där en halvdag spenderades i dess vackra natur på ett sätt jag aldrig gjort förut. Fokus låg nämligen på att vara närvarande och röra sig långsamt och medvetet samt knyta an till naturen. Det var mycket lärorikt då jag till sättet är snabb och impulsiv och uppe i egna tankar.