Författare: tanjaaxelssonbarklind

Under påskens röda dagar samt helg, har jag och min man passat på att greja här hemma då min mamma varit här och tagit hand om vår dotter. Så underbart det känns att få så pass mycket obruten tid till att ta rätt på saker som annars är svårt att hinna med.. Man är inte bortskämd med det!

Hursomhelst har vi kunnat beta av många saker på listan och även saker som tillkommit längs vägen. Jag har även fått möjlighet till att klippa ner perenner, rensa ogräs och tänka om kring vissa planteringar. Jag lär mig ju så otroligt mycket under min utbildning så det känns svårt att låta bli att ”göra om” när ny kunskap och inspiration kommer.

Rabatten ovan är en bild på ett av dessa ”omtänk”. Jag vet att den inte ser särskilt rolig ut just nu men tro mig när jag säger det – den kommer att bli vacker längre fram på säsongen. Rabatten är placerad på en outnyttjad gräsyta i ett soligt läge där jorden är väldränerad men går mot det torra hållet. Växterna är valda utifrån denna ståndort. Till höger är en rödbladig perukbuske (Cotinus coggygria ‘Lilla’), planterad. Den kommer att hålla sig ganska liten för att vara en perukbuske (slutmått: cirka 1 meter i både höjd och bredd).

Till vänster finns en dvärgsort av rysk martorn (Eryngium planum ‘Blue Hobbit’) som jag fick med på köpet när jag beställde andra växter från Hortogreen.se (bilden är lånad därifrån). Jag är en sucker för gratisgrejer.. . Och just denna växt hade jag faktiskt funderat på tidigare, lustigt hur det kan bli va? Hur som helst kommer den att få formen av ett klot där hela plantan har blåskimrande nyanser och den blir inte högre än 30 cm.

Runt den stora stenen och längs övre delen av den vänstra delen av rabatten har jag delat på mina välvuxna plantor av den klassiska kärleksörten (Hylotelephium ’Herbstfreude’). Det är verkligen en otroligt användbar perenn tycker jag. Lätt att sköta om och att dela för att få fler plantor och vacker långt in på hösten med sina stora, rosa blommor. och friska gröna bladverk

Marktäckaren är lammöron (Stachys byzantina ’Silver Carpet’) där just denna sort inte blommar. För min del är det klockrent då det är de silvervita bladen jag vill åt för att täcka bar jord och få masseffekt.

Det ska bli kul att se hur rabatten ser ut längre fram under säsongen. Jag ska försöka komma ihåg att visa det här på bloggen. Alltid roligt med före-och efterbilder.

I vår trädgård finns det en mängd olika lökväxter som blommar under våren och framåt, bland annat vintergäck, krokus, påsk- och pingstliljor, pärlhyacinter och scilla. En hel del av dessa fanns turligt nog här redan när vi flyttade hit och somliga har jag köpt själv. Man kan inte ha för många vårlökar tycker jag.

Men det handlar inte bara om att köpa och plantera dessa lökar utan de måste även tas om hand för att fortsätta blomma allteftersom åren går. De bildar nämligen så kallade sidolökar och efter ett antal år börjar de konkurrera med varandra om både näring och vatten och det är då blomningen kan påverkas. Förra året delade jag på en stor mängd påskliljor där det bara var själva blasten som kom upp. Det ska bli spännande att se resultatet nästa vår.

Idag var det då dags för snödropparna där jag drömmer om att få en hel mata med dem. De har varken gödslats eller delats under de 5 år vi bott här och antagligen inte innan dess heller. De har snart blommat färdigt för denna säsong så det är en lämplig tidpunkt att ta tag i detta nu.

Hur gick jag då tillväga? Jo, jag började med att gräva upp tuva för tuva för att sedan försiktigt dela på själva lökarna.

Jag planterade dem på samma djup som tidigare (5-10 cm) i grupper om 3-5 lökar och myllade ner benmjöl i botten av lökarna som jag blandade ut med kompostjord (långtidsverkande gödsel som ger en rikligare blomning nästa vår).

Efter det vattnade jag. Förvånansvärt enkelt var det och ett utmärkt sätt att få gratisplantor!

Uppdatering. Ja, en sak har jag lärt mig nu. Jag ska inte vara ”effektiv” och skriva ett utkast till inlägget innan jag har gjort det jag skrivit om. Jag trodde på allvar att hela proceduren skulle gå ganska snabbt, men jag hade uppenbarligen glömt hur det var när jag gjorde samma sak med en del av påskliljorna föregående vår. O Ä N D L I G T många lökar i en tuva var det då! Samma sak var det med snödropparna, bara det att själva lökarna rent storleksmässigt var mindre. Tack och lov grävde jag inte upp alla tuvorna utan bara de största. Varje tuva snödroppar hade cirka 50-60 lökar. Huha.

Jag vet dock att jag kommer tacka mig själv nästa vår men herregud vilken tid det tog att få ner alla i jorden igen inklusive gödsel och vattning. Men nu är det gjort i alla fall även om det i bilden nedan ser ut som att något djur grävt i gräsmattan.

Idag lämnade jag med en god känsla in examinationsuppgiften på en delkurs om trädgårdsdesign som affärsidé. Det har varit en otroligt intressant och lärorik kurs där jag gång på gång tvingats ifrågasätta och fundera över hur jag ska få ett företag att gå runt. Jag ska nu ta tag i att ansöka om en enskild firma för att kunna jobba vidare parallellt med studierna. Då det är en ”ung” marknad har jag kommit fram till att det är viktigt att inte bara fokusera på studierna som jag först tänkt, utan att redan nu ta tag i själva marknadsföringen och att skapa trädgårdar åt kunder. Hittills har jag haft två projekt och ett eventuellt tredje väntar. Spännande!

Men tillbaka till studierna. Nu har jag gått vidare till nästa delkurs som handlar om ritningsläsning och mätteknik. Detta är två områden som känns otoligt intressanta och som jag definitivt behöver mer kunskap kring. Jag har aldrig uppskattat att studera så mycket som jag gör nu även om jag aldrig har haft svårt för skolan, så har det sällan känns särskilt givande. Det känns som ett bevis på att jag håller på att ta mig in i rätt bransch.

Helgen har spenderats med min underbara man på en gård i Kivik tillsammans med andra kursdeltagare. Det har varit en väldigt annorlunda, lärorik och helt ärligt ganska intensiv retreat. Temat var nystart med alltifrån yoga och mindfullness till naturupplevelser med människans koppling till naturen samt olika ceremonier. Maten tillagades på plats och var vegansk, näringsrik och otroligt god. Jag hade inga särskilda förväntning utan kände mer att det skulle vara skönt att få en paus från vardagen som stundtals kan vara ganska utmattande. Därför är jag glad över att jag fick med mig så mycket från helgen, även om jag känner mig tröttare än när jag kom dit. Kanske är det ett tecken på att något har hänt i kropp och sinne? Jag tror och hoppas i alla fall det.

Vädret visade sig från sin bästa sida med soliga och vindstilla dagar och kalla men stjärnklara kvällar. Nedan följer ett urval av bilder från Stenhuvud där en halvdag spenderades i dess vackra natur på ett sätt jag aldrig gjort förut. Fokus låg nämligen på att vara närvarande och röra sig långsamt och medvetet samt knyta an till naturen. Det var mycket lärorikt då jag till sättet är snabb och impulsiv och uppe i egna tankar.

Igår tog jag itu med dessa knölar, kan ni gissa vad det är för växt?

Triangeloxalis (vetenskapligt namn: Oxalis triangularis) heter den. Ni känner säkert igen den när den står i sin fulla prakt med sina mörkröda, triangelformade blad, eller hur? Små och söta blommor får den också i rosa. Dessa tar dock kraft från växten som jag uppfattat det så de tar jag bort. Jag tycker även att de är som vackrast med enbart bladverket, liksom med funkia (vetenskapligt namn: Hosta). Men det är såklart en smakfråga.

(Bilden är lånad från Wexthuset då jag av någon anledning inte hittat någon bild på mina plantor)

När hösten närmar sig och det blir allt mörkare ute, ja då sätter jag in de i förrådet (hyfsatfrostfritt), där de får vissna ner och stå i mörkret utan vatten tills vårsolen är kommen. Då plockar jag isär jordklumpen och tar rätt på knölarna. De placeras därefter i ny jord med ett 1-2 cm lager jord på sig. Det dröjer inte länge innan de börjar växa till sig.

Det som är extra kul med triangeloxalisen är att antalet knölar blir fler för varje år som går. Jag började med en liten planta för kanske 7 år sedan och har allteftersom fått fler av denna skönhet. Jag har vid flera tillfällen tagit med mig en av plantorna när jag varit bortbjuden och planterat i en fin kruka, vilket brukar bli väldigt uppskattad. Så det är ett hett tips. 

Snön och isen har nu smält bort och alla besvär som den åsamkade, är nu förlåtna. Det känns tydligt i luften att våren faktiskt är här nu. Fåglarna kvittrar förnöjt och luften innehåller löfte om värme och grönska. Det kliar i fingrarna på mig att få sätta igång med trädgården. Jag är mest sugen på att gräva och få känna jorden mellan mina fingrar. Det finns nästan ingen bättre känsla än att gräva sig fysiskt trött och avsluta dagen med en dusch för att få bort svett och jord. Känslan av att man skapar eller tar bort något som inte längre fyller sin funktion. Jag vet att jag är ganska impulsiv när jag fixar i trädgården och föredrar definitivt att anlägga mer än att förvalta det som redan finns. Givetvis vet jag att jag inte bara kan skapa nya rabatter hela tiden utan att förvänta mig några större skötselinsatser. Jag vill ju att det som jag gjort ska se snyggt ut och att växterna ska trivas där. Således har jag i år lovat mig själv att bli bättre på att just förvalta. Förutom några mindre förändringar i den delen av trädgården där tre vackra tallar har växt till sig rejält. Kan det vara svarttall (Pinus nigra)? Markytan behöver bli friare då det känns ganska instängt och plottrigt där just nu. Det kommer att bli spännande.

Visst är det lustigt hur löjligt glad man kan bli av att snön äntligen börjat smälta bort? Jag och dottern var igår på jakt efter vårtecken i trädgården och hittade strån som jag vet kommer växa till sig till krokus och snödroppar. Euforin jag kände var nästan överväldigande. Att det även i år kommer bli vår, det vet vi ju alla egentligen, men jag upplever att det är lika fantastiskt varje år. Hur något till synes dött och borta, plötsligt kan få liv igen. Det är nästan religiöst.

I år har jag lovat mig själv att efter diverse vårlökas blomning, dela dem och ge de näring. I form av benmjöl såklart. Hoppas på rikare blomning och fler plantor till nästa år.

Jag börjar väl som när jag skrev dagbok under barndomen, fast denna gång i bloggformat såklart. Kära läsare! Äntligen har jag fått tummarna loss och startat upp denna, för mig, efterlängtade blogg. Jag kommer in här med stora förhoppningar om att detta ska bli ett forum, där jag tillsammans med framtida läsare, ska ha en dialog om min stora passion och framtida arbete, nämligen trädgård med alla dess beståndsdelar.

Jag studerar till Diplomerad trädgårdsarkitekt på Trädgårdsakademin och har gjort ungefär halva utbildningen. Det är en utbildning där man i korta drag lär sig alltifrån växtkännedom och design till att utforma illustrationsplaner, markplaneringsplaner etcetera och helt enkelt gestalta om grundstrukturen i en trädgård för att göra den mer funktionell och estetiskt tilltalande. Fokus är mindre grönytor, då framförallt villaträdgårdar för privatpersoner.  Det är en utbildning som för mig är oerhört spännande och givande och jag hoppas att jag i detta forum ska kunna dela med mig med vad som händer under utbildningens gång och att ni ska få följa min väg från student till yrkesverksam.